
När man inte kan sitta still i båten
Jag och Albin Engstedt åkte nyligen till Lofoten. Det primära målet med resan var ganska enkelt: vi skulle skapa nytt och engagerande bildmaterial till SecondTry.
1 juni 2026 av Thomas Santoso Westberg

Jag och Albin Engstedt åkte nyligen till Lofoten. Det primära målet med resan var ganska enkelt: vi skulle skapa nytt och engagerande bildmaterial till SecondTry. Vi var på jakt efter de där riktigt stora fiskarna på bild – sådana där troféer som man brukar se på Tinderbilder och som av någon anledning tenderar att bli större och tyngre för varje år som går när historien återberättas.
Lofoten levererade direkt när det gällde miljön. Naturen där är så storslagen att man nästan tappar andan, med spetsiga bergstoppar som stupar rakt ner i det kristallklara, kalla havet. Det är en miljö som påminner en om hur vacker vår jord är, men också om att denna fantastiska natur är något som vi absolut inte kan ta för given.



Vi kom ut på vattnet och visst fick vi en hel del fisk under dagarna. Nästan lite för många små, med tanke på att vi jagade bjässar.
Det är svårt att inte le stort när man får hålla i en så här färgstark kungsfisk med Lofotens dramatiska fjällkedja som bakgrund.

Men mitt i allt fiske fick vi uppleva något som helt överskuggade våra ursprungliga planer. Den absolut häftigaste och mest omtumlande upplevelsen kom helt oväntat när flera grupper späckhuggare plötsligt dök upp runt vår båt.


Innan den här resan hade jag ärligt talat aldrig riktigt förstått vad som var så speciellt med späckhuggare. Visst, de är vackra och mäktiga djur på tv, men det var först när de befann sig bara några meter från vår lilla båt som jag fattade grejen. När de enorma, svartvita kropparna bröt vattenytan så nära att vi kände stänket, och kameran smattrade på i högvarv, var det som om hela min verklighetsuppfattning ändrades.
Det gick inte att sitta still i båten av ren fascination och adrenalin. Att se dessa rovdjur interagera i sin naturliga miljö, så nära, gav en enorm känsla av vördnad. Det blev en akut påminnelse om hur levande, men samtidigt skör, vår marina miljö faktiskt är. Det är ett ekosystem som existerar i en fin balans, och som kräver vår respekt och omtanke.


Mötet med späckhuggarna väckte många tankar. Det ledde mig osökt in på varför vi faktiskt startade och kämpar med SecondTry från första början. Vårt mål med den här handelsplatsen är att göra det enkelt och tryggt att ge fullt fungerande sportfiske- och friluftsutrustning en andra chans hos nya ägare. För att göra det så smidigt som möjligt erbjuder vi köparskydd, färdiga fraktlösningar och noll kronor i kommission för säljarna.
Att driva en handelsplats för begagnade prylar är kanske inte mycket på det stora hela. Om vi ska lyckas bevara den magiska natur vi fick uppleva i Lofoten och ge oss själva och kommande generationer en andra chans på den här jorden, så behöver vi nog alla göra betydligt mer. Men att bidra till en cirkulär ekonomi inom vår egen hobby är i alla fall en bit på vägen. Det är betydligt bättre än att bara sitta still i båten och titta på.
Hjälp oss gärna att sprida ordet vidare till andra fiskare och friluftsentusiaster!